Anteckna om ni vill :)
Igår var jag på krigsmuseum. Det var mycketr krig och lite fred vilket förvånade mig. Jag tycker att de borde haft en jättestor avdelning där de var pro fred och beskrev fredsarbete i världen och sånt. (Okej, jag luskammande inte hela museumet, så det kan hända att det fanns någon lite avdelning) Som jag såg det så beskrev museumet bara en massa krig som Storbritannien varit med i. (Det är ganska många insåg jag) Mest världskrigen och hur hemskt det var. Men vart tog fredsarbetet vägen? De borde ju förespråka freden. Okej, nog om fredspropaganda.
Nu har jag pratat med min syster och mina 2 kusiner på skype. Heja skype och heja mina kusiner/syster som kommer hit om en månad.
Fick faktiskt beröm av min sura chef idag också. Dock via över sms när hon skrev när jag skulle jobba nästa gång.u får jag nog inte sparken i alla fall, förhoppningsvis. Och ngsvis kg sparka dem istället, en dag. Ska jobba imorgon igen. Jobba 7 ar på rad, här kommer jag.
Så här intressant är mitt liv. Anteckna den som vill. Mer information kan fås om ni fjäskar :) (Som omnågon skulle vilja höra mer tjöööt)
p.s Nu är det vecka 8, vilket borde innebära skidåkning för min del. Men icke. Brukar ju ALLTID åka skidor den här veckan, gillar inte att den traditionen bröts. d.s (Bara så att ni vet, om ni nu hade funderat på det)
Hästjobb
Annars jobbar jag den mesta tiden och då som en häst. I torsdags fick jag vara i vinbaren (vi har en vinbar på stället där jag jobbar också) själv hela kvällen. Jag anser att det är årets skämt eftersom att jag inte kan ett skit om viner. Som tur är verkar inte Engelsmän heller kunna något om vin för de flesta köpte öl. Tur för mig. Jag är nog ganska körd på jobbet i vilket fall eftersom att jag inte fick upp låset till spritförådet och då såg jag bara chefens blick. Inte bra. Har i vilket fall fortsatt att jobba som en häst efter det.
I torsdags träffade jag även folk hemmifrån. Mötte Linda och Florian på Hamleys och spenderade lite kvalitéts tid (3h) med dem. Det var riktigt roligt att träffa några hemifrån. (ja, jag vet att jag har folk från Thn här också, men ändå).
För övrigt har jag blivit polare med en alkolist som alltid kommer in och köper öl på jobbet. (Enligt honom är vi vänner i alla fall.) Han gillar mig för att jag kommer från Sverige och han har varit där en gång. Haha!
Fransmannen har även försökt att prata med mig genom Google translate nu. Det gick inte så bra. När datorn översatte från franska till engelska blev det jättekonstigt så jag fattade aldrig vad han ville. Han får helt enkelt lära sig engelska och sen kan jag vara social.
Nu blir det någon form av äventyr innan jag ska slita som en häst igen.
Varför?
Den här bilden är för tillfället bakgrundsbild på min dator. Bilden är gammal vilket mest får mig att minnas, men samtidigt inte längta efter er för mycket. (bara lite i smyg)
För att svara snusförnuftigt på min egen fråga så tror jag att vi flyttar ifrån varanda för att utvecklas, få nya perspektiv och för att bli överlyckliga när vi ses igen.
En smak av Sverige
Nu har jag varit på möte med min chef. Han skällde på mig och tyckte att jag var allmänt kass. Jag får dock jobba kvar och jag förbättrar mig. Får helt enkelt skaffa större händer så att jag kan bära fler glas åt gången. Hade dock mest lust att kasta något på honom och gå därifrån.
Felicia och Agnes på IKEA.
Mitt rum
Skohat
Onsdagen innebar upptäcksfärd till Londons största köpcentrum, 15000 km2 stort. Åkte dit mest för att jag var ledig, för att kolla hur stort det var och för att köpa svarta skor till jobbet. Efter att ha gått runt 3h och febrilt letat efter helsvarta skor i rätt stolek var jag tvungen att inse att det inte fanns några skor. Tro mig jag gick in för att hitta ett par. Okej, jag erkänner att jag kanske hade kunnat köpa några, men jag vägrade köpa några riktigt fula. Har istället lagt i en sula i mina 2 punds skor. Det funkar lite bättre i alla fall. Skohatet uppstod helt enkelt när jag insåg att britter tycks ha lika stora fötter som resten av världen. (för stora med andra ord). Grrrrrrrrrr, säger jag bara. Okej, nog om skor. (för nu i alla fall). Har även insett att engelsmännen i övrigt måste vara större än svenskar för ofta är minsta klädstoleken 38 i klädaffärer och det finns i stort sätt aldrig storlek 34. Köpcentret var i övrigt ganska tråkigt. Svårt att hitta i, bara massa kedjor och skrikiga barn.
På jobbet går det däremot finemang, eller i alla fall bättre och bättre. Har numera lite bättre koll på brittiska ölsorter och tur är väl det. Agnes lärde mig några genom en saga:
Det var ett foster som bodde i kronogården som hette Stella och gillade att dricka Becks och hade byxor från carling.
Användbart med historier för att lära sig saker. Vem hade kunnat tro att jag skulle jobba på en bar någon gång i mitt liv. Inte jag i alla fall. Det får bli årets skämt. Måste ändå erkänna att jag gillar pubkulturen här. Folk går liksom ut vilken dag som helst och vilken tid som helst på för att ta en: pinte of foster's please. Det känns lite mer avslappnat än den svenska spritkulturen. Har även lagt märket till att alla engelsmän är så artiga. De ursäktar sig för minsta stöt. Det borde vi svenska ta efter tycker jag. Hörde (okej, såg på facebook) att det är snöstorm hemma. Känns ganska skönt att vara här i vårsolen då, fast samtidigt missar jag ju den här vintern som alla kommer prata om i åratal. Dessutom är jag ju alltid lite sugen på att åka skidor och pulka.
p.s Kunder på jobbet tror att jag är polsk eller ungers. Hur ska jag ta det?
Sol och lite annat babbel
Vill bara tacka Morran för hennes underbara blogginlägg. Du kan verkligen konsten att skriva intressant. Det kan inte direkt jag, men här kommer lite babbel om vad som har hänt i MITT liv sen sist. Läs och njut (eller nått).
Igår jobbade jag 15-0:30. Det kändes dock som 3 dygn. Allt gick i stort sätt fel som kunde gå fel, men manager såg inget,tror jag. Jag överlevde helt enkelt jobbpasset men tror det eller ej så höll jag på att dö på bussresan hem. När jag skulle gå upp på andra våningen i bussen så ramlade jag nämligen och slog i näsan. Lagom pinsamt tänkte jag och satte mig. Upptäckte sen att det blödde från näsan (eller ja, inte riktigt näsan (så du kan vara lugn Linda) men precis ovanför näsan, där glasögonen sitter (om man har några) Lägg märket till att det blev 3 parenteser i en, det är gött att man får göra som man vill och inte går i skolan längre:) Jaja, tillbaka till (ovan)näsan. Insåg även att jag landade på mina fingrar, så nu har jag ett sår mellan ögonen och asont i ett finger. Det roliga är att jag har sagt innan att det borde vara lätt att ramla i de där trapporna om man är full. Igår var jag inte full, även om jag hade bevandlat mig med mer öl än någonsin tidigare. Nog om bussvärden.
Idag har jag kammat hem några vuxenpoäng genom att gå till banken och fixa konto. Shit, jag är riktigt stolt över mig själv som fixade det och som vågade det. Det hade jag inte gjort för några år sen. Det komiska (och inte så vuxna) är att jag glömde mitt pass på baken. Upptäckte det först flera timmar senare när bankmannen ringde till mig och berättade det. Jag fick helt enkelt åka dit igen och hämta det. Mamma, jag vet att jag inte ska slavarva bort viktiga saker så som passet, men slutet gott, allting gott.
Åt sedan sushi med Pernilla vid tafalgar. Jag gillar; billig sushi, tafalgar och sol. 
Pernilla, sushi och min Londonguide i väskan.
Jag och mitt sår.
Idag har det nämligen varit sol här och som en profet en gång sade; "lycka äro att ha vänner och choklad." (okej, från ingenstans, men Sanna kanske fattar om inte så är det en total flopp) Det har i vilket fall varit riktigt vårväder här idag. Så där varmt som det är när man har första grillkvällen på våren och sedan inser att det var lite för kallt egentligen, men att det ändå var värt det för att man längtar så mycket till våren. Sånt väder. Idag har även all musik på min mobil varit bra. Det är en sån dag det har varit. Jag har hoppat och dansat på gatorna i London och varit allmänt jättelycklig. Har fått väldigt mycket spring i benen sen jag flyttade hit. Undra varför?
För övrigt fick jag en ros av en kund på jobbet i söndags. Han köpte öl av mig och sen gav han mig bara en ros. Ganska komiskt, men skoj för mig.
För övrigt nr. 2. Angående sko inköp så kan jag tala om att det inte finns många skaffärer i den här stan som säljer barnskor.
För övrigt nr. 3. Såg en väldigt sexsistisk reklam idag. : (folk glodde lite lätt när jag fotade) 
Har även funderat på det stora frågorna:
Om man saknar stort och länge betyder det då att man gillade det man saknar stort och på riktigt?
Och:De som längtar hem mycket är det dem som inte kan fokusera på nuet eller är det dem som trivdes bättre förr i det förflutna?
Insåg hur osamanhängade allt blev, det beskriver dock livet i London ganska bra. osamanhängade alltså. Men nu ska jag sluta. Lovar.
Jobb:)
Nu har jag jag jobbat 3 dagar på resturangen/puben. Det går ganska bra, men allt är fortfarande väldigt nytt, så ibland står jag bara där som ett frågetecken när någon vill beställa ett speciellt vin eller någon konstig öl. Det bästa är när de bara säger; One pint Stelle please, eller något liknande. Då vet jag i alla fall hur jag ska göra. :) Annars är det jobbigaste på jobbet att jag får så ont i fötterna. Mina 2 punds skor är inte så bekävmma direkt och dessutom är de för stora så jag måste gå på ett speciellt sätt för att inte tappa dem. Den andra saken som är jobbig är att vi måste se upptagna ut när vi inte har något att göra och det är jättesvårt. Jaja, idag ska jag i alla fall jobba från 15:00- ca. 1:00. Får se hur trött jag är efter det.
Har även flyttat in hos fransmannen nu. Han kan ingen Engelska så jag har inte pratat med honom. Han snarkar i alla fall inte, men han luktar rök och äcklig killparfym. Fy! Jag hänger dock inte i rummet så mycket. Ni som vill komma och hälsa på mig kan få låna mitt golv. Det ni!
Förra veckan var en riktig Themsenvecka för min del. Jag gick nere vid Themsen 3 dagar i rad. Så här kommer lite kort som jag tog då. Titta och njut!
Themsen med tillhörande hus och bro. 
Ögat. 
Allmänt snygg trappa.
Shakespeares teatern; the Globe
Oj nu åskar det här. Inte så ofta det åskar i Februari.
Slavarbete
I torsdags blev det utgång med si så där 8 andra svenskar. Vi hamnade på något uteställe som tydligen skulle vara så bra engligt en av tjejerna. Stället var snarare ett sånt där ställe där alla som är lite coola för sitt eget bästa och som har den där unika second hand stilen hängde. Hahaha, det roliga är att alla såg likadana ut där och att alla sattsade stenhårt på att vara ascoola vilket innebar att de glömde av att ha roligt. Jag hade i vilket fall som helst roligt. Vi dansade alla fuldanser vi kunde komma på och funderade inte så mycket på hur vi skulle dansa på coolaste sättet. Det kändes även som att musiken de spelade på stället var hämtade från något bands myspace sida vars lyssningar endast uppnått 10st. Tillräckligt okänt (och självklart coolt) för att spelas.
Igår söktes fler jobb och jag kände mig riktigt duktig. Hade någon sagt till mig i 2:an på gymnasiet att jag skulle söka jobb i London nu hade jag aldrig trott dem, men här är jag nu. Hahah, nu kan jag skratta åt mina gamla engelska lärare. Haha!
Jag har dessutom fixat boende. Så imorgon flyttar jag hela en dörr bort; i lägenheten. Det är nog den kortaste flytten i världshistorien.(Guinnes rekordbok kolla hit).Det fanns lyckligtvis ett rum ledigt här i samma lägenhet som tjejerna bor, så nu kan jag hänga med dem hela tiden ändå. Hahah, undra vad dem tycker om den planen?
Reflektion; skillnaden mellan Sverige och Storbritannien; I Sverige har vi inget som heter provskift och här kan man (tydligen) få provjobba hur länge som helst utan lön. Dessutom tjänar man jättedåligt när man jobbar på pub här och ob-tillägg har de aldrig hört talas om. Sammanfattningsvis kan man fråga sig varför så många svenskar åker till London för att jobba, när jobbvillkoren är mycket bättre i Sverige. Mitt svar på detta får nog bli att det är för svenskar är äventyrslystna och gillar nya utmaningar och att se nya platser. Varför skulle vi annars flytta?
Nu ska jag sova, för jag är väldigt trött efter mitt intensiva slavpass.
Have it!
p.s Tack för att ni kommenterar, grundtanken med min blogg är nämligen att ha en koppling till alla er där hemma (eller borta för den delen) och det funkar ju bara om jag skriver och ni kommenterar. d.s
Åsas hjälp till Londons stadsplanerare
Jaha, ja. Idag har jag då provjobbat på en resturang. Det var skoj. Personalen var trevlig fast chefen ser verkligen ut som en knarklangare (nivå högre), alternativt en hallick. Ljusgråkostym, snagg och ett ärr i bakhuvudet. Han verkar dessutom vara typen som tycker detaljer är livsviktigt. Jag hoppas i vilket fall att jag får jobbet. Efter jobbet fick jag mat, ah, ah, ah, jag får mat på mina provjobb; gött.
Tog mig även en promenad till Towerbridge. Måste nog säga att det är den finaste byggnade (kan man kalla en bro byggnad?) i hela London.
Igår på kvällen mötte jag Oskar och en Italienare vid Trafalgar. Vi traskade sedan vidare till en pub och pratade om livet, London, pluggande och mysiska människor. Det var skoj, men det kändes lite konstigt att prata engelska med en av sina svenska vänner.
En lite reflektion över London som stad: Det känns inte som att London har någon själ. Alla andra storstäder jag har varit i har haft någon form av stadsjäl. Prag, Göteborg, Paris, Amsterdam, Bratislava, ja ni fattar. (Jag ska inte skryta mer om vilka städer jag har varit i;) Men London saknar alltså helt själ. Jag har försökt komma på varför och vad som skiljer denna stad från de andra jag har besökt och jag har kommit fram till följande; 1. London har ingen "gamlastan" del med massa gamla byggnader och mysiga kullerstensgator med dyra uteserveringar. 2. Det bor otroligt många invandrare här, (jag är en av dem), vilket bidrar till att man aldrig träffar några ur-invånare. 3. De förstår inte hur man tar vara på vatten/flod på ett bra sätt. 4. De flesta turistfällorna är helt menningslösa platser. (inga fina slott eller bibliotek) (Ja, det stora biblioteket i Wien slår det mesta, eller vad säger ni flickor?)
Kommer säkert komma på fler punkter och då tänker jag minnsann skriva dem här.
Så för att London ska få en själ och en mysig atmosfär bör följande göras (enligt mig); 1 Göra om Oxfordstreet till en gågata (eventuellt Picadilly Circus) och lägga kullersten där så att det ser gammalt och exklusivt ut. Bygga en massa mysiga och genuina uteserveringar och inte bara ha resturanger/cafeér från multinationellaföretag. 2. Göra något mysigt och mer unikt av Themsen. Som det ser ut nu ligger bara en massa föetag längs Themsen. Bygg ett flott galleri och en mysig strandpromenad med träd eller nått istället. Va lite kreativa för sjöen engelsmän. 3. Inför lite fin arkitektur. Just nu ser de flesta husen ut som svenska pakeringshus.
Ja, det var det mesta för nu.
Nu blir det snart utgång med mina rumskompisar. (vars rum jag fortfarande ockuperar)
Om ni inte komenterar det här inlägget blir jag lite ledsen. Dessutom borde Londons stadsplanerare läsa det här och ge mig pengar för kreativt nytt tänkande. :)
Jaja, over and out!
Vatten...
Nu sitter jag på golvet färdig för provjobb. Svart, svart, svart. Svarta skor, svarta byxor, svart skjorta. Ska provjobba på en resturang idag. Shit, hoppas jag får det.
Igår var det sol här i London, det innebar att jag köpte med mig macka och frukt och satt vid themsen och åt. Mysigt, men det är fortfarande väldigt kallt. Lite senare på dagen snöade det jättemycket. Tycker dock inte att Engelsmännen tar vara på sin flod på bästa sätt. De har liksom inga mysiga caféer eller resturanger längs floden. Det är bara en massa höga kontorshus. Inte så mysigt direkt.
Men, men, nu måste jag faktiskt gå till bussen så jag inte kommer för sent.
Snö
Jaja, tillbaka till verkligheten. Igår provjobbade jag på en resturang. Gick in där i fredags och fick provjobb. Gött tänkte jag och åkte glatt till Primark igår för att köpa svarta skor att ha på jobbet. Väl Oxford street såg jag att Primark inte hade öppnat. Folk stod dock utanför och köade. Trots att jag tyckte det var lite skämmigt ställde även jag mig där och köade. Kan tänka mig att stämningen utanför Ullared är ungefär samma innan öppningstid. Väl inne på Primark tog jag mina skor och gick till kassan, men vad händer då? Jo, kassan öppnar inte förrän efter 30min. (konstig forumlering, men döda mig inte för det). Fick till slut köpt mina (ja, pappa, alldelse för stora skor) för 2 pund och iväg till provjobbet. Jobbet gick bra (tror jag). Fick servera, hämta disk och sånt. De ringde dock idag och sa att jag inte fick det. Surt! Så nu blir det mer jobbsökande. Jippiii!
Igår kväll såg var vi (jag och vännerna jag är parasit hos) på Avatar i 3D. Det var skoj, men filmen var inte allt för mycket att hänga i granen.
Idag har jag även införskaffat en ny väska för alla som med spänning väntade på att jag skulle upptatera om det. Och chattat med Morran som har kommit hem till Trollhättan efter Asien trippen. Det var skoj. :)
Vill även tillägga att folk som lever i allt för slutna bubblor bore ta sig i kragen innan det är för sent. (bäst att passa på när jag ändå har uppmärksamheten)
Folk borde (enligt min mening) inte vara så seriösa, det kan vara farligt.
P.s Om 2 veckor är det v. 8 vilket har inneburit ALPERNA de senaste åren, men inte i år. Någon som vet hur man klarar sig utan?
Jaja, nu ska jag vara tyst!
Ensam i en stor stad
Är just nu ensam för första gången på ungefär 2 veckor. Sitter i Agnes och co:s rum och lyssnar på musik. Klart jag har varit ensam, men jag har inte haft ett rum för mig själv. På tunnelbanan är man inte ensam på samma sätt. På tunnelbanan är det inte kul att vara ensam. Jag skulle kanske inte beskriva ensamheten som kul nu heller, men ack så skön.
Har inte dött idag heller, även om jag är nära att göra det varje gång jag går över vägen. Av någon anledning tycks Engelskmännen gilla att göra allting tvärrtemot och då även att köra bil på fel sida.
Har även besökt ett internetcafé helt själv, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Skrev ut CV:n som jag sedan delade ut. Blev dock inte så mycket med utdelande för jag var för rädd. Blev dock några, bla. på Hamleys. Skulle inte vara helt fel att jobba där. Då skulle Åsa få leva ut sin inneboende 7 åring och samtigit få betalt. Ja tack!
Tur för mig att jag har folk lite överallt i världen som stöttar mig och skjuter upp explosionen. Det gör mig GLAD!
p.s Nu har jag även slagit mitt vara-borta-från-Velanda-och-familjen rekord d.s
Världen rasar samman
Just nu känns det verkligen som att min värld rasar samman. Jag är trött, men har samtidigt spring i benen. Jag skrattar och är rätt nöjd, men samtidigt har jag hypper panik som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är inte lätt att när man analyserar sitt psykiska tillstånd för grovt.
Det är totalt grått ute nu. (Jag borde flyttat hit på våren)
Jobbsökandet har i alla fall fortsatt. Har åkt London runt för att intervjuas av allt för snobbiga Londonbor. Har nästan somnat på tunnelbanan och varit tvungen att hoppa omkring som en 7 åring pga. springet i benen. Snart exploderar jag. Ingen vet när och ingen vet vart. Har även flyttat mina enorma väskor från ett hus till ett annat. Den ena väskan gick sönder så nu vet jag inte hur jag ska kunna flytta igen. Parasitlivet tar dessutom snart slut, för ingen kan leva på någon annan allt för länge.
Skriva en bestseller på ett café är kanske ingen dum idé trots allt.
Allt är allt bra komplicerat ändå. Och världen rasar aldrig samman, även om det känns så.
