Världen rasar samman
Just nu känns det verkligen som att min värld rasar samman. Jag är trött, men har samtidigt spring i benen. Jag skrattar och är rätt nöjd, men samtidigt har jag hypper panik som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är inte lätt att när man analyserar sitt psykiska tillstånd för grovt.
Det är totalt grått ute nu. (Jag borde flyttat hit på våren)
Jobbsökandet har i alla fall fortsatt. Har åkt London runt för att intervjuas av allt för snobbiga Londonbor. Har nästan somnat på tunnelbanan och varit tvungen att hoppa omkring som en 7 åring pga. springet i benen. Snart exploderar jag. Ingen vet när och ingen vet vart. Har även flyttat mina enorma väskor från ett hus till ett annat. Den ena väskan gick sönder så nu vet jag inte hur jag ska kunna flytta igen. Parasitlivet tar dessutom snart slut, för ingen kan leva på någon annan allt för länge.
Skriva en bestseller på ett café är kanske ingen dum idé trots allt.
Allt är allt bra komplicerat ändå. Och världen rasar aldrig samman, även om det känns så.
Hej
Att skriva en bestseller är aldrig fel, oavsett var man befinner när man skriver. Bara man tycker det är roligt att skriva. Åsa det vet jag att du tycker. Att skriva är oxå ett bra sätt samla sina tankar (dom få man har).
Kramar från Pappa till min tappra dotter.
