soundtrack
Det är mitt i natten men jag är fortfarande vaken. Sitter ensam i ett inte allt för städat rum.
Bloggande är mycket egoism och lite, väldigt lite intresse för andra. Ibland kan dock egoism vara fint.
Soundtracket för London, livet och levandet: France Gall – Poupee De Cire Poupee De Son
(Bilden ovan har inget med kvällen eller personen som skriver att göra. :)
Hej
Alltid lika roligt (nästan) att läsa din blogg.
Denna kommentar har inget samband alls ;-)
Lyckades igen att skriva en kommentar som försvann. :-(
Den borttappade kommentaren kommer här i repris. Även om minnet är kort.
En egoistisk blogg kan vara mycket bra om den gör andra personer glada. Denna blogg och bild (trots att de inte har något samband) gör mig mycket glad. En fråga dock. Var kommer en fransk låt in som låten för London. Kan man få be om en förklaring allrahelst som jag inte fattar ett dyft av texten.
Kramar från Pappa.
Hej
Tror att Ann britt försökte skriva en kommentar här men den försvann också, det var en oifylld signeringsruta i datorn när jag kom hem...
Hej från din pappa igen.
Vad säger du om jag och kvinnan i mitt liv åker på tågluff i sommar?
Kul att du numera är så offentlig pappa. Mail hört talas om det? Låten har ingenting med London att göra, vi brukar bara lyssna på den. Tågluff? Då blir jag avundsjuk.
