karlssonpataket

Tjoho mitt liv fortsätter trots att jag har fått sparken från min familj. Jag bor dock fortfarande kvar hemma hos dem och jag slapp jobba idag, inte helt fel. Igår kväll gjorde jag någon form av back packing i London. Jag skulle åka hem till en familj på intervju och det är allt annat än bara en buss/tunnelbana/tåg här. (Det är lättare när bara 630 finns:) Min nuvarande värd mamma hjälpte mig i alla fall otroligt mycket och ritade kartor, kollade bussar och tåg åt mig. De hela slutade ändå med att jag gick av på fel station bara för att rösten på tåget sa att nästa station var stationen jag skulle till. Efter att jag verat runt lite och undrat varför det stod en annan station på alla skyltar åkte jag vidare och gick av på rätt ställe. Sen var det inte så komplicerat att hitta hem till familjen. Väl hos familjen insåg jag att Engelskmännen inreder sina hus på ett underligt sätt; de har inga krokar eller skoställ vid dörren. Familjen verkade väldigt flummig, men samtidigt himla strikt; inte riktigt i min smak så jag letar vidare. Efter intervju kom jag på mig själv med vad jag hade jag hade gjort; åkt hem till en helt främmande familj och artigt tackat ja till teet de bjöd på. Hahah, snacka om att vara naiv, egentligen.

Dagen idag började med att jag vaknade upp till barnskrik som aldrig slutade. Jag gissar att det är något man får leva med som au pair. Senare bar det av mot central London för ännu en intervju. London bjöd dagen till ära på riktigt London väder; regn. På ett svenskt café träffade jag en kvinna och hade intervju. Den här familjen verkar mycket bättre, så vill de ha mig, så vill jag ha dem också.

Efter (och lite före) intervjun gick jag i affärna vid Oxford street. Det var mycket folk. (kommer man från Velanda är man van att bara se Fiattanten). Den mest spektakulära affären jag var inne i var utan tvekan Primark. Primark är en enorm affär där allt är jättebilligt och där en massa folk shoppar som galningar. Stämningen där inne var ungefär som på Ullared; kvinnor gick runt med måttband och bara lassade ned saker i vagnar. Jag måste dock säga att Primark verkar bättre än Ullared. Det fanns snygga saker och det var nästan snäppet billigare. Jag hittade t.ex. tygskor för 2 pund. Trots sjuka priser köpte jag ingenting. Jag måste nog dock hålla med Oskar och David om att man inte betalar i form av pengar där utan med sin själ. Tyckte det var ganska bra uttryckt med tanke på allt folk och allt shoppingkaos.

Imorgon flyttar jag troligtvis till killarnas kollektiv och sen hoppas jag att mitt flyt här i livet ska börja. Känns lagom kul att misslyckas med allt hela tiden.

Här kommer en bild på mitt hus. (bäst att visa det innan jag flyttar)