happy end, but end
Tackar för alla som läst och supportat. :)
Hemma efter x antal dagar borta
Nu är jag hemma...
Velanda är underbart och min säng var ännu underbarare i natt. Lämnade ett 24 gradigt och somrigt London kl 00:40 för att åka till flygplatsen och vänta där hela natten. Mindre roligt att sitta och vänta på att få åka hem hela natten och lite på morgonen. Kl 10:00 landande jag i alla till slut på Säve och trodde att jag skulle bli mött av parenteserna. Men jag såg inga föräldrar som väntade på sin dotter. Lite besviket satte jag mig och började ta av mig några av alla mina tröjor (ja, jag var rädd för övervikt, och ja, jag klarade mig) och ringde dem. "Vi sitter i cafét, planet har ju inte landat än". Hallå, hur kan man ens missa varandra på Säve, det är ju världens minsta flygplats. Kändes i alla fall gött att komma hem till ett varmt och soligt Sverige. På kvällen träffade jag mina kära kompisar igen. Det var lycka.
Äntligen kan jag äta riktig mat, sova i en skön säng och lyssna på musik på vilken volym jag vill. :)
Har dock redan fått lite panik över att Trollhättan är så litet, tyst och dött. :(
Men jag har CYKLAT!!! :)
Till sist kom hemresan
Har precis varit på jobbet och skulle hämta mina sista dricks. Men nej, de kunde inte hitta dem, så antagligen är det någon jävel som har snott mina pengar. :( Surt eftersom att det tydligen var typ 20 pund.
Åkte en sväng till Hyde park och insåg att det är värsta festivalen där. Satte mig bland alla folk utanför och lyssnade. En perfekt avslutning på London livet. Sol, park, människor, musik, sommar och bra stämning.
Nu tänkte jag äta tescos tortellini en sista gång. Känns lite sorligt att jag inte kommer handla på tesco mer.
En annan sak som hände idag. Folket vid Democracy Village demonstrerade genom att sitta på vägen och blockera den. Hahaha, rusningstrafik och ingen kom fram. Som tur var skulle jag inte till jobbet.
Både konserten i Hyde park och demonstrationen är ett tecken på att man befinner sig i en STORstad. Jag gillart!
Och på tal om ingenting. Jag påstod i vintras att London inte hade någon själ. Det har den (det) inte heller, men London har många själar. Har på senaste tiden lärt mig staden ganska bra, besökt flera nya platser och det har blivit sommar. Allt det här har bidragit till att jag har hittat själen. :)
:-)
Aaaahhhh, nu är jag hyperlycklig. Fick precis tillbaka min deposition och nu lyssnar jag på världens bästa musik. Jag har i stort sätt fixat med allt inför hemresan och om 1 dygn är jag hemma. Kommer dock bli en jobbig natt på flygplatsen, men det blir ett experiment. Glädjefnatt att åka hem och glädjefnatt att jag fortfarnade är kvar här och tänker ta bussen eller tuben till något spejsat ställe nu.
Igår gick jag runt vitd Themsen själv sent på kvällen. Jag insåg att jag älskar London på natten och att jag aldrig är rädd när jag går här själv. London känns som en oskyldig stad trots allt. Shit, vad jag är lycklig när jag bara kan ta bussen någonstans och bara gå runt helt själv! 
Bussen går åt fel håll
Saker som inte kommer saknas med London:
- Alla småmynt man ständigt får i växel (mynt= tungt)
- All trafik
- Mitt jobb på Shakespeare
- Mina 2 idiot chefer
- Att ständigt ha sina saker nedpackade i en väska
- Puckade hyresvärdar
- Att bo i en flatshare
- Att behöva ta hand om alla problem helt själv
- Att äta oriktig mat (som oftast smakar skit)
- Inget saknade bara en konstig sak: Hemma går man åt vänster när man går på bussen, här går man åt höger. Mysko, hade inte tänkt på det innan.
Men om lite mer än 1 dygn börjar jag min resa mot föräldrahemmet i Velanda. Det ska bli skönt att komma hem, riktigt skönt. Resan dit kommer dock bli lång eftersom att jag ska dygna på flygplatsen helt själv. Hummmm, tråkigt kommer det bli och… segt. Mina väskor väger dessutom onödigt mycket. Har i alla fall skänkt lite saker (som väger för mycket för att ta med hem) till Frälsningsarméns loppis. Bra gjort Åsa.
Annars är jag fri att reservera och boka från och med Lördag eftermiddag. Jag kommer vilja hitta på saker hela tiden. Rastlöshet är nämligen lite av en sjukdom jag är drabbad av.
Behöver jag skriva att jag även kommer sakna London eller fattar ni det ändå?
Här är mitt älskade jobb.
